Me, Myself and my Cat ~(=^・・^) ヾ(^^ )

Vi var inbjudna till en Halloween-fest i lördags med frivillig utklädning. Då båda jag och sambon kände att det var dags för lite mod bestämde vi oss för att klä ut oss. Efter många funderingar fram och tillbaka under en lång period fastnade han för vampyr och jag häxa. Lånade kläder av systersönerna och sambon inhandlade en läcker mantel (den är min numer, jag har alltid velat haft en mantel!) och vi roade oss rejält med sminket. Det var roligt att förebereda sig men när vi väl kom till festen var det ingen annan (av de tre personer som orkat komma) som klätt ut sig och värdinnan hade bara gjort ett halvhjärtat försök att vara utklädd. Jag blev ganska besviken, vilket lade sordi på min feststämmning.
Efter en lugn kväll med ost och kex försvann halva vårat sällskap och resterande (4...) bestämde sig för att gå ut på klubb (krog, bar, pub, köttmarknad). För första gången i mitt liv stod vi i kö för att komma in på en klubb i den medelstora staden jag bor! Gode gud jag trodde aldrig den dagen skulle komma då jag stod i en krogkö... Tack å lov var det mer en kö för att inte plugga igen garderoben än en kö för att avgöra vem som får komma in eller inte. Väl inne var man rätt ensam om att vara utklädd även om några häxor och två fina smurfar förgyllde lokalen. Alldeles för nykter för att våga släppa loss på dansgolvet kände jag mig hemskt malplacerad där men försökte i alla fall. I takt med att jag insåg att musiken var precis lika dålig som vanligt blev jag mer och mer deprimerad av mitt sällskap, av människorna runt mig och oljudet inne i lokalen. Har jag väl börjat tycka illa om aktiviteten är det i många fall svårt för mig att återhämta något slags gott humör. Till sist kom vi överens om att gå hem och köpa en pizza på vägen. Det som till sist fick min bägare att rinna över var när den andra tjejen i sällskapet högljutt klagade på att jag gick för sakta. Och jag går inte särskilt fort, det har aldrig varit en av mina förmågor, det är så. Men istället för att klaga kan hon väl bara gå i min takt, jag lovar vi kommer fram ändå. Nej det, tillsammans med andra små detaljer, gjorde mig väldigt less på henne och jag tänker inte umgås med henne igen förräns jag har glömt bort det här.

Det nuvarande rådet när det gäller att välja vänner är ju att man inte ska ha energitjuvar utan omge sig med människor som kan ge en energi också. Med tanke på min personlighet och känslighet i det mesta börjar jag misstänka att alla människor är och kommer alltid vara energitjuvar för mig. Jag tillbringar alldeles för mycket tid med att älta problem om och om igen. Så oavsett hur personen är, minsta lilla "fel" i deras handlingar och det kommer plåga mig under minst en vecka.