Gissningslek!

Jag har förberett maten och det inkluderade att skiva och riva färsk chilipeppar och färsk ingefära. Det innebär alltså två otroligt starka safter som kladdar sig fast på fingrarna och inte försvinner hur mycket man än tvättar händerna. Jag brukar efter en sån här matlagning undvika att ta på mig själv med händerna tills fingrarna har slutat bränna. Idag misslyckades jag dock. Nu följer tre svarsalternativ, var på min egen kropp var jag och pillade med fingrar täckta av chili- och ingefärssaft?
1. Ögonen
X. Underlivet
2. Mitt rivsår på armen
Vinnaren vinner  äran!

Alice in Wonderland

Och tipsar jag om The Imaginarium of Dr. Parnassus så måste jag ju fortsätta med att tipsa om Alice in Wonderland, även den med Johnny Depp (helt såld japp).

The Imaginarium of Doctor Parnassus

Ni bör även rikta era ögon mot den här filmen:
För det första, Johnny Depp är med (och jag har en crush på honom) och för det andra, verkar det inte vara en helball film! Helt udda och mycket spännande?!

Warning: Geek Humour engaged.



9

Ni _måste_ kolla in den här länken!
Trailern har bra musik, snygga bilder och karaktärerna lyckas skina igenom effekterna.  Jag ska gå på bio!

Aoooouch!

Jag har testat spikmattan...


Cause I'm happy, I'm happy happy happy.

Frukosten* är serverad:
Det är sylta och rödbetssallad utifall någon undrar. Rödbetssalladen var så där, syltan himmelsk. Ja jag äter sylta och ja jag älskar det. Kalla mig pensionär om du vill, jag kan fortfarande slå dig i huvudet med käppen min!

Tummen värker efter gårdagens Mario-maraton.

Förhållandet är i spillror efter gårdagens Mario-maraton då sambon konstant var i vägen för mig, hoppade på mig, knuffade ner mig och på andra omöjliga sätt lyckades ta död på mig.
Förhållandet reparerat igen då sambon lyckades hitta och ladda ner Jingle Cats - Meowy Christmas:
Ett album som innehåller stora mängder nostalgi och julkänsla för mig. Och ja ni läser rätt, det är katter som jamar julsånger! Jag har haft albumet i många år men skivan har varit borta sen jag flyttade hemifrån till stor sorg för mig.


*Vag definition på det första målet som intas efter uppstigande från sängen.

Första Advent

Julstjärnan hänger rakt (snoka inte jag fuskade...):

De hemstöpta (thats right, undertecknad har stöpt ljus i år) adventsljusen väntar:

Det hemstöpta trearmade ljuset brinner:

Julmusten är upphälld:

Fungerande New Super Mario Bros Wii skiva:

All set för en supermysig helg!

I'd tap that...

Insidan är viktigast, insidan är viktigast, insidan... Åh för fan, dreggel!

Ursäkta röran

Omdesigning sker...förhoppningsvis!
Update: Va fan vad svårt det ska va att förstå sig på html då, grååt!

Mina känslolåtar

Jag har inte (längre) för vana att plåga mig själv med moll-låtar när jag är ledsen. Musik lyssnar jag på när jag är glad, när jag kör bil, när jag diskar, när jag ska festa eller möjligtvis lite deathmetal om jag är arg. Dock finns det låtar som fastnar i känsloregistret för ledsamheter även för mig.

15 år gammal var jag stormförtjust i Armageddon och i förlängningen älskade jag den tillhörande låten:
Det här var i samband med att jag var ihop med min första pojkvän och jag kommer ihåg hur han brände en skiva med den här låten, sprejade på fodralet med sin parfym och skickade till mig (distansförhållande). Sen låg jag och lyssnade på låten, sniffade på fodralet och bara kände. Trots att 10 år passerat och pojkvännen var galen så berör låten mig än på djupet. De första inledande tonerna har ungefär samma verkan som lugnande och resterande tid sitter jag och vaggar sakta (inte på det galna sättet) fram och tillbaka och nynnar stilla för mig själv.


23 år gammal och inblandad i en känslomässig röra fick jag nästa låt tillägnad mig av T och min gissning är att om 10 år kommer jag fortfarande uppleva samma känslostorm när jag hör den här låten:
För det första är det första gången någon har tillägnat en låt åt mig, låt vara att det skedde på facebook, så enbart därför är den speciell. Sen att T som "gav" den till mig har ett stort musikintresse och att låten faktiskt betydde något för honom skadar ju inte. Förutom att jag älskar musikstilen och lyssnar väldigt ofta på Volbeats andra låtar så påminner texten mig alltid om vad jag faktiskt betydde för honom.


Båda låtarna innehåller lika delar lycka och smärta men med en betoning på lycka då jag inte bara förknippar dom med personerna i fråga utan uppskattar låtarna för deras egen skull.

TMI!

Om man får träningsvärk av att ha sex, har man inte lite för lite sex då?

Carl-Erik och Brita framför "Tåla dig Janne"

Skynda skynda, finns bara tillgängligt till den 30:e december!

Noes!

Försökte boka biljetter till Magnus Betnérs nya show men är för sent ute, fanns inga platser kvar i min stad och enbart spridda platser i grannstaden. Stor missräkning faktiskt.

desperate timescalls for desperate measures

Jag, jag!, börjar bli desperat efter ett jobb.

Först måste ni förstå en sak, jag avskyr andra människor. Så till den grad att om aldrig mer behövde träffa en människa till så skulle jag inte gråta så många tårar, jag skulle bara sätta mig ner och lugnt invänta galenskapen.
När då till och med jobb som personlig assistent verkar lockande så kanske vidden av min desperation framgår?

McDonalds söker nya medarbetare också men eftersom jag redan förnedrat mig och sökt jobb där och till min fasa inte ens fått det så tror jag inte att jag behöver söka igen.

Helt ärligt tror jag att jag har sysslat med för mycket navelskådning, jag inser att jag inte klarar av de flesta jobb som ams.se annonserar ut. Och det är inte bara dåligt självförtroende som talar utan jag har ganska god koll på mina svagheter och styrkor. Tyvärr ligger de flesta styrkor inom områden där man aldrig får jobb.

Livsåskådning

Då jag föregående lördag fann mig själv i en krogkö hade jag självklart det obligatoriska krogkösamtalet om allt mellan himmel och jord. Fast mest himmel. Frågan lydde: Tror du på ett liv efter detta? Min samtalspartner är kristen så hennes svar är ju ganska uppenbart men jag undrar om nån av mina 7 läsare har en kvalificerad gissning på mitt svar?
Jag ska inte förnedra mig genom att invänta svar och inte få några utan jag hoppar direkt till mitt svar.

Nej jag tror inte på ett liv efter detta. Jag tror inte på Himlen eller Helvetet. Livet är vad som pågår just nu och när vi levt maximalt av vad våra kroppar kan ge är det slut. Finito, ingenting mer. Det här tankesättet orsakar mig visserligen en hel del stress men även en skön acceptans av att människan inte är mer viktig än så. Vi har bara vårat liv och vad vi gör av det. Ingen av oss är odödlig och för mig är det ganska avslappnande. Inga tankar eller orosmoln att jag kommer brinna i helvetet eller blir återfödd som en silverfisk. Jag gör det bästa jag kan av mitt nuvarande liv och det måste räcka. Jag har inget behov av löften eller hot för att uppföra mig i enlighet med min egen, tämligen, höga moral. Någonstans under min personliga utveckling kom jag fram till det här synsättet och fann mig i det. Upskattar det. Vill pracka på andra människor det.

Dock, jag är inte en fullständig ateist för när mitt liv närmar sig slutet, peppar peppar låt det dröja länge, så kommer jag äntligen få svar på den här frågan som funnits hos mig ända sen jag var förmögen att tänka. Vad händer i döden?

Lista, lista, åh dessa härliga listor!

Jag är en sån där listperson. Det började säkert som ett sätt att komma ihåg allt jag måste göra men det har utvecklats till nivån att om jag gör något som inte stod på listan, ja då kan ni ge er sjutton på att jag kommer skriva en ny punkt på listan enbart för nöjet att få stryka över det på en gång. Den nivån ligger det på. Men jag vet att jag inte är ensam om det här, ingen ide att någon försöker komma med moraliska pekpinnar här inte.

Jag har skådat djupet i era själar och det var lika svart som min egen!

MLIA

Jag har tipsat er om MLIA va?

Slacker!

Nån borde blogga lite oftare.

Fredag!!1!!

Okej, fredag, yes, dags att skriva något otroligt coolt om hur skoj kvällen ska bli! Ja! Ta i ända från tårna! Svoosh bara skriv nått!

Nej ärligt talat kommer inget speciellt hända alls. Lasagnen står i ugnen och blir antagligen bränd, vi försöker välja ut en film/tv-serie att se på medans vi äter redan nämnda lasagne och jag ska försöka hålla mig från att tvinga sambon att köpa chips åt mig.

Senare kommer sambon somna på soffan medans jag sitter uppe och ser på meningslös tv eftersom det är för tidigt att gå och lägga sig.

Piiinsamt!

Oh dear god jag tror jag döööör *fjortisstön*

Jag har en svart t-shirt med texten "Damn right I've been naughty, now spank my evil butt" för att ja...för att jag är knäpp. Så idag driver jag runt med den på mig och svarta mjukisbyxor för att...ja för det skulle ni också göra om det var en helt ledig dag! Vad jag inte hade räknat med var att någon skulle ringa på dörren. Och att denne någon inte skulle vara sambon som inte orkat ta upp sin egen nyckel. Hade absolut inte räknat med att det skulle vara två unga, snygga människor som ville berätta att vi bor i ett Tele2 hus och prata om en helhetslösning med teve, tele och internet.
Tack å lov insåg jag inte att jag hade t-shirten på mig förräns dom gick igen och jag såg mig själv i spegeln. Jag tror bestämt jag rodnade! Inte undra på att dom såg ut att försöka hålla sig för skratt...

Operation: Bengal

Operation: Övertala sambo att vilja ha en bengalkatt inledd.

Third day and counting

Tredje dagen av bakelse-craving och inget uppehåll syns till.

Det snöar, det snöar :D


Halloween

Vi var inbjudna till en Halloween-fest i lördags med frivillig utklädning. Då båda jag och sambon kände att det var dags för lite mod bestämde vi oss för att klä ut oss. Efter många funderingar fram och tillbaka under en lång period fastnade han för vampyr och jag häxa. Lånade kläder av systersönerna och sambon inhandlade en läcker mantel (den är min numer, jag har alltid velat haft en mantel!) och vi roade oss rejält med sminket. Det var roligt att förebereda sig men när vi väl kom till festen var det ingen annan (av de tre personer som orkat komma) som klätt ut sig och värdinnan hade bara gjort ett halvhjärtat försök att vara utklädd. Jag blev ganska besviken, vilket lade sordi på min feststämmning.
Efter en lugn kväll med ost och kex försvann halva vårat sällskap och resterande (4...) bestämde sig för att gå ut på klubb (krog, bar, pub, köttmarknad). För första gången i mitt liv stod vi i kö för att komma in på en klubb i den medelstora staden jag bor! Gode gud jag trodde aldrig den dagen skulle komma då jag stod i en krogkö... Tack å lov var det mer en kö för att inte plugga igen garderoben än en kö för att avgöra vem som får komma in eller inte. Väl inne var man rätt ensam om att vara utklädd även om några häxor och två fina smurfar förgyllde lokalen. Alldeles för nykter för att våga släppa loss på dansgolvet kände jag mig hemskt malplacerad där men försökte i alla fall. I takt med att jag insåg att musiken var precis lika dålig som vanligt blev jag mer och mer deprimerad av mitt sällskap, av människorna runt mig och oljudet inne i lokalen. Har jag väl börjat tycka illa om aktiviteten är det i många fall svårt för mig att återhämta något slags gott humör. Till sist kom vi överens om att gå hem och köpa en pizza på vägen. Det som till sist fick min bägare att rinna över var när den andra tjejen i sällskapet högljutt klagade på att jag gick för sakta. Och jag går inte särskilt fort, det har aldrig varit en av mina förmågor, det är så. Men istället för att klaga kan hon väl bara gå i min takt, jag lovar vi kommer fram ändå. Nej det, tillsammans med andra små detaljer, gjorde mig väldigt less på henne och jag tänker inte umgås med henne igen förräns jag har glömt bort det här.

Det nuvarande rådet när det gäller att välja vänner är ju att man inte ska ha energitjuvar utan omge sig med människor som kan ge en energi också. Med tanke på min personlighet och känslighet i det mesta börjar jag misstänka att alla människor är och kommer alltid vara energitjuvar för mig. Jag tillbringar alldeles för mycket tid med att älta problem om och om igen. Så oavsett hur personen är, minsta lilla "fel" i deras handlingar och det kommer plåga mig under minst en vecka.

Britney Spears


Jag vet inte om det är ålderssvaghet eller ungdomsförvirring men jag har på senare år börjat uppskatta hennes musik. Från att verkligen föraktat henne och hennes fans ligger nu senaste albumet på min Spotify. Anyway. Poängen var ju att ni skulle titta på den här musikvideon, inte för att det är favoriten (Circus) utan för att jag såg en annan bloggläsare beklaga sig över avkläddheten och den utmanande dansen. Och jag håller med, det finns inte ett moment i videon som inte anspelar på sex och principiellt sett kan jag inte förstå varför det ska vara så. Mer känslomssigt finner jag det sexigt och kan inte argumentera mot att hon använder sin kropp på det sättet. Jag känner mig själv, hade jag den kroppen skulle jag göra samma sak. Minus pengarna hon tjänar.

Dagens plan

Diska.

Cykla till affären och köpa stora mängder choklad.

Gräva ner mig i soffan med en animeserie.


RSS 2.0