Escape artist javisst

Jag gör det igen. Hysteriskt surfande i min iver att slippa plugga.
Slå mig.

Fast inte för hårt, så hög smärtgräns har jag inte.

Hankatten står vid balkongdörren och jamar ynkligt medans Honkatten har lagt sig på min vänsterarm vilket effektivt gör att jag inte kan gå och släppa ut Hankatten. Det hela handlar om vem jag tycker mest synd om, det samt att jag inte kan lite på att Hankatten inte bajsar på balkongen om han får gå ut. Hur kan man älska några som ställer till med så mycket elände som dom här två gör. Hade sambon haft en annan personlighet hade både jag och mina två katter åkt ut fortare än kvickt.
Täljde fram nytt träd i deras trädbitar så nu har dom något att göra. Den där busken, Rosentry, som jag har skaffat trädbitarna ifrån är som kattmynta åt dom fast ännu mer. Hankatten speciellt blir otroligt till sig i trasorna och slickar frenetiskt i timmar. 

Hur kan det finnas så många små detaljer jag bara måste göra innan jag kan börja plugga?
Varför känner jag mig rastlös? Kan lata personer känna sig rastlösa? Är jag inte lat? 
Varför finns jag? Finns jag för att jag tänker? Tänk om jag inte tänker? Varför ställer jag så konstiga frågor?
Allt det här och lite till känns det som att jag måste svara på innan jag kan sätta igång med dom 3 lagomt små tyskauppgifter jag har för dagen. Blersch.

Vicky Christina Barcelona

Vi såg på Vicky Christina Barcelona igår och jag måste få rekommendera den. Verkligen!
Den var fascinerande, underbar och en feel good film, om än inte en klassisk sådan. Men jag blev glad av att se den, kände mig stärkt faktiskt. Filmen följer inte riktigt samma tillvägagångssätt som en vanlig Hollywood-produktion men jag tyckte mycket om den ändå. (Jag har alltså ett attention span på ca 15min och då enbart lättsmälta amerikanska komediserier.) Tror jag ska se på lite mer Woody Allen filmer.

De två kvinnliga huvudkaraktärerna är totalt olika till sättet men ändå kunde jag känna igen mig i båda. En var neurotiskt kontrollerande och den andra var konstant sökande. Jag i ett nötskal. Scenerna i filmen var underbara, Spanien från dess bästa sida verkligen. Handlingen var intressant, drevs framåt med en ganska ovanlig berättarröst, och någorlunda trovärdig. Sen fanns det så klart scener som var väldigt heta, där någons fantasi verkligen fått fritt spelrum. Jag tackade och tog emot.

Lägg också märke till musiken som spelas till trailern, jag gillar den skarpt




Avsmak

Var och handlade nu på kvällen. Det gick till precis som vanligt när jag och sambon handlar, inklusive grälandet, och han står och lagar mat nu. Så jag smet hit, arbetsskygg japp! Vi passerade mycket god mat i affären, till exempel tacos. Jag älskar tacos, över allt annat. Ja näst efter sushi så klart. Dom delar första platsen. Poängen är att jag alltid alltid är sugen på tacos och tacosås är för mig vad alkohol är för en uttråkad hemmafru.
Här kommer mitt problem. Jag stod och tittade på hyllorna med nachochips, tacosås, kryddmixar och kände inget annat än "Usch, jag vill inte äta det där. Jag vill inte äta något alls i den här affären." 
Jag gillar mat, jag kan dreggla efter maträtter och blir helt till mig i trasorna när någon favoritmat serveras. Att jag känner avsmak inför att äta måste betyda att jag är sjuk, döende eller allra värst, gravid.
Dock, förutom fruktansvärt ont i foten ibland, känner jag mig ganska frisk.
Döende borde vara ihopkopplat med sjukdom och fortfarande, jag känner mig frisk. Jag tror vi kan avstryka det.
Så då återstår graviditet. För, let's face it, jag har haft sex i år. Här sätter de neurotiska tankegångarna igång, är ni redo: tänk om jag är gravid, fast nej det kan jag ju omöjligt vara, men tänk om, fast det är jag ju inte, jag har ju haft mens, men ändå, tänk på den där kondomen, tänk om den inte skyddade, okej så om jag är det då är det ju abort fort som fan, men tänk om det inte går, tänk om jag gått för länge så jag måste, gah!!, då ska jag vara sövd hela graviditeten och sen kejsarsnitt och adoption fort som fan, men tänk om man inte får adoption, jag måste göra ett bra försvarstal så jag får ge bort ungen, vad ska jag säga, vilken av alla mina hemska egenskaper ska jag dra fram?, fast egentligen anser jag ju att jag skulle bli en bra förälder, bättre än många andra, iaf i cirka 5 minuter innan jag får ett psykbryt och går berserk, eller kanske jag ska dra upp mitt WoW-beroende, eller min lathet, eller arbetslöshet, dålig ekonomi, vilket av alla dessa skäl leder garanterat till adoption!, räcker det med att säga att man inte vill?

Så det där hann jag gå igenom nu på kvällen efter att ha varit och handlat och helt enkelt inte varit särskilt sugen på mat, vilket antagligen är anledningen till att jag inte ville äta (eller kanske inte, jag har ju gått upp i vikt men borde jag inte ha märkt om jag hade en parasit i magen, fast en del märker det ju inte förrän dom föder) inte nån löjlig neurotisk anledning.


WoW-serie

För alla er WoW-nördar där ute, läs!
The Chronicles of the Flaming Ruby

Mineralvatten

Nu har helvetet frusit till is.
Jag drack Hemköps mineralvatten och tyckte det var drickbart!

Me <3 Safari 4 Beta

Den är så fiiiin!
Den gör allt som jag har brukat fått IE att göra, men mycket snyggare.
Och utan det eviga kraschandet. Dessutom älskar jag "drag-and-drop"-mentaliteten som Apple verkar ha. Dra och släpp så är det klart! Nämnde jag att Safari är fiiiint?


Mens

Något annat den här mensen drar upp är kåthet, grinighet och en craving efter choklad...

Aldrig under en månad snäser jag så mycket som under mensen. Mitt tålamod ligger i botten och jag kan råka ta det mesta som en personlig förolämpning.

Detsamma gäller för kåtheten, jag är aldrig så kåt som under den här veckan, och jag kan råka ta det mesta som en förevändning att bli kåt.

Choklad, choklad choklad. Mörkbrun, krämig choklad. Fylld med nötter, nougat eller bara mer choklad. Jag vill ha, jag behöver! Smaskade i mig två stora chokladkakor nästan helt själv under helgen. 

Grått, grått, grått

Går runt i ett dis av deppighet. Så mycket att fundera på, så mycket att planera. Och så mycket att vara fullkomligt skräckslagen och panikslagen inför. Man kan lugnt säga att jag inte mår 100% bra just nu. Mycket beroende på mensen som har en förmåga att dra upp alla förträngda deppiga tankar till ytan. Och trots att jag faktiskt har mängder med människor jag borde kunna anförtro mig åt så stänger jag in det mesta inombords, ett mycket ovanligt beteende för att vara mig. Jag längtar tills mensen är slut så jag lyckligt kan återgå till att förtränga, glömma bort och låtsas som ingenting. Uttrycket "Lyckligt omedveten" är något jag suktar efter.

Förvirrad

Fick skjuts av mamma in till stan idag för att lämna igen en biblioteksbok.

Kom in till stan.

Parkerade.

Skulle till och gå in med boken.

Hade glömt boken hemma.

----------

Gjorde slut på juicen till lunch.

Ställde in den tomma juice-tillbringare i kylskåpet för 30:e gången.

---------

Var säkert något mer.

Men det har jag glömt.


Böcker, böcker

När jag var lite brukade jag läsa mycket. 

Jag kommer ihåg hur det började. I tvåan fick jag vattkoppor lagom till sportlovet. Inte för att jag saknade sportande, men att slösa bort ett lov när jag hade kunnat vara sjuk på skoltid, det var stor synd och skam tyckte jag. Tycker än. I alla fall, under den veckan föreslog min mamma att jag skulle läsa en Fem-bok. Jag slukade alla vi hade i den serien, sen fortsatte jag vidare på alla andra ungdomsböcker vi hade hemma. Sen gick jag till bibblan. Slukade alla deras böcker. Rensade deras ungdomsavdelning med Fantasy och Science Fiction, både en och två gånger. När vi åkte på semester en vecka varje sommar tog jag med mig mängder av böcker. 7 böcker räckte inte för jag läste ut mer än en per dag. Det här ledde så klart till att jag hade ett större ordförråd och läste snabbare än jämnåriga. Något jag var mycket stolt över, tills jag insåg att folk faktiskt inte förstod vad jag pratade om när jag svängde mig med lite finare ord. Ju äldre jag blev, desto mer fantasy läste jag. Idag klarar jag inte av att läsa en deckare. Jag mår illa över realismen och blir uttråkad av storyn. Ska jag fly från min verklighet så ska jag göra det rejält, till legender om drakar och magi.

Av någon anledning slutade jag läsa, jag kommer inte ihåg när det hände eller hur jag vet bara att idag läser jag inte en bok på en vecka ens. Och det är ju inte för att jag har ett heltidsjobb som tar all min tid. Jag har på senare tid dragit ner på mitt WoW-spelande också men det verkar inte hjälpa. Lånade 4 böcker för en månad sen, lyckades med nöd och näppe läsa igenom 2 av dom så det fick bli omlån. Jag älskar att läsa, gör det fortfarande snabbt och är fortfarande i behov av verklighetsflykt om än inte lika desperat som när jag var ung. Sen har biblioteket i allmänhet  inte all världens böcker så så småningom blir man uttråkad och måste börja köpa böcker själv. Vilket jag inte har råd med. Så jag önskar mig det i present och julklapp. 3-4 böcker om året är ingen snabb inskaffningstakt.

Men oavsett om jag läser eller inte så har en god bok alltid varit och är fortfarande det bästa sättet att spendera några timmar på för mig.

Tungor

Ni vet i alla romantiska filmer när dom kysser varandra passionerat och med mycket tunga?
Eller porrfilmer där dom verkligen zoomar in på tungan som slickar på valfri kroppsdel med generöst användande av saliv?
Jag avskyr det!
Varje gång det händer måste jag vända bort blicken, jag står helt enkelt inte ut med så mycket tunga. Jag är vare sig novis eller blyg av mig, men just tungor står jag inte ut med. Dom äcklar mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, om det är rörelsemönstret av en synlig muskel, om det är allt dreggel dom använder sig av i porrfilm eller något hemskt minne jag förträngt. Jag blundar, vänder bort blicken eller zappar. Jag får ärligt talat rysningar i kroppen av att se det.

Stod just i badrummet och studerade min tunga ingående, vilket kan tyckas dumt. Och det var det. Den var ju vidrig! Förutom den vita beläggning så såg man ju smaklökarna som små flärpar. Det syntes ju tydligen var dom olika smaklökarna för olika smaker satt. Visuell skillnad på surt, salt, beskt och allt det där. Usch.


Trots detta tycker jag om att kyssas. Så länge inte partners tunga är utanför min mun.

Poem

En älva så liten
Så lätt om ett dun
Så len som ett fjun
Dansar med dimmorna i natt
Ser inte mörkret som lurar
Lurar i skogsbrynet
Lukten av ondska försvinner
Försvinner i skogens mylla
och
natten friskhet
Dansar en sensuell dans.
Låter klädnaden fara
Låter fullmånen se hennes kropp.
En kropp så ung och fri
Snart ska den bada i blod,
slitas i stycken.
Dess hud skall strimlas.
Köttet ska ätas
Ätas av ondskan självt
Hennes skrik kommer höras
Höras över hela skogen
Länge
Dansar i skogsbrynet
med
dimmorna
Ovetandes

Creme Brulée

Min sambos creme brulée är så god att tårna krullar sig.
Varje sked är som en bit av himmelriket.

Det var allt från mig den här veckan.

Conspiracy

Måste ju vara nån slags konspiration att affären var full med sexiga killar ikväll.
Konspirationen består i att jag hade fett- och svettruffsigt hår, vinterjacka samt slitna skitiga mjukisbyxor på mig.

But then again, I dont give a rat's ass!

Jag är lite lagomt fåfäng så där, tycker om att känna mig snygg och sexig. Men det är lite för mycket begärt av en spelnörd som har fullt upp med att varje vecka komma upp från datorstolen och gå på träning att hon dessutom ska se råsnygg ut efteråt! Orka duscha i omklädningsrummet. Nej på med mjukisbyxorna (som jag torkat av mig på när cykelkedjan hoppade av...) och hem så snabbt som möjligt.

Jag funderar på om det är för att jag har mognat förbi fåfänge-stadiet eller om det beror på att jag mår så jävla mycket skit ibland att jag faktist intalat mig att jag inte förtjänar uppmärksamhet från killar. Eller så är det ren och skär lathet. Orkar inte fixa till mig, orkar inte bry mig.

Dessutom, har ni nån aning om hur mycket uppmärksamhet man får från killar om man är kvinnlig spelnörd. Internet kryllar av manliga nördar som är utsvultna på sex och kärlek. Ge dom lillfingret och dom tar hela handen. Okej det är lätt mål men dom flesta är dessutom känsliga (som i ömsinta) och mycket gentlemannamässiga. En del rötägg får man på köpet, men jag tror att dom är färre än om du går på krogen och raggar. Jag misstänker (och hoppas) att jag är sedd som sexgalning i min klan i World of Warcraft! Där behöver man inte vara uppiffad och stajlad varje dag, bara när det är dags för webcam-lekar...

Som vanligt saknar inlägget röd tråd och djupare innebörd, egentligen ville jag bara framföra min konspirationsteori (som inte har något mål än så länge) och beklaga mig lite över all manlig fägring som jag inte fick uppmärksamhet ifrån.

Mission: Failed

Argh!
Jag hade värsta heta sexdrömmen i natt!
Och så mitt i allt ringer väckarklockan!
Trots desperata försök att snooza så blev den aldrig sig lik. När jag väl gick upp hade dom börjat plocka isär mig och göra mig till en android. Inte direkt den utvecklingen jag önskat mig.

Hunny, Im home!

Sitter på tåget hem, svettiga skor avtagna, benen i kors, MacBooken i knät. Lite avslappnat skrytsamt, så där som Mac-are ser ut.  Förutom en otrolig vänskap så har jag även fått ut lite Mac-kunskap från den här resan.  Efter den personliga guidningen av Mac OS X igår förstår jag faktiskt inte varför Windows är det  ledande "användarvänliga" operativsystemet. Ska bara hem och be sambon installera om det så att World of Warcraft kan installeras. Jag känner mig riktigt taggad att bli en Mac-are!


Min Tysklandsvistelse blev faktiskt exakt som jag föreställt mig, helmysig! 

Vi har spenderat dagarna med att slappa, spela WoW, shoppa, kolla på historiska byggnader, äta god mat och glass! Om ni tror att ni har ätit glass så har ni inte varit på ett Eis Café i Tyskland! Den är så jäkla god, fint upplagd och i sådana mängder att jag oftast förknippar glassen med illamående på grund av att jag blev proppmätt. 

Beskåda:


Shit jag håller nog på att bli gammal, jag blir avkrävd på leg på tåget för att jag åker på ungdom (under 25) än och tydligen är jag inte längre ett solklart fall av 20-åring. Vet ärligt talat inte om jag ska bli glad eller förolämpad...

Förra torsdagen då jag landande i Bremen tog vi en liten turistrunda i centrum, vilket var mysigt trots regnet. Starkaste minnen är Bremens överanvändning av sagan Bremens Stadsmusikanter...

...och tekaféet vi var på. Ett tekafé! Jag känner mig helt lyrisk! 2 våningar, trångt och romantiskt. Bara att slå sig ner så kom dom med meny. Efter diverse översättningar valde vi ostkaka med aprikos och hasselnötskaka (tror jag bestämt). Teet serverades i fint porslin, kakorna var överdådiga och stämmningen var väldigt mysig.



Resterande dagar har flutit ihop lite kan jag erkänna men jag är ganska säker på att vi slappade och spelade och hade väldigt roligt på fredagen. Roligt hade vi varje dag dock! 3 gånger var vi in till centrum, en fin och gammal stadskärna med historia. Köpte lite presenter, handlade mat, åt på snabbmatsrestaurang med fisk och framförallt, var in i en serietidningsaffär. Fullproppad med manga, figurer, rollspel, kortspel, serietidningar, dvd och allt en nörd kan tänka sig. Som ett himmelrike! Och Shva, i Tyskland har dom yaoi-manga helt öppet i bokaffärerna!


Har även kommit fram till att jag gillar att flyga. Fick fönsterplats både på nerresan och uppresan, mycket uppskattat. Jag älskar att först se flyglatsen, sen hur landningsbanan närmar sig och slutligen hur snabbt det går. Känna hur man pressas mot ryggstödet samtidigt som husen nedanför snabbt ser ut som enbart leksakshus. Det är ofattbart hur smått allt är. Sen passerar man molntäcket och möts av solen. Finns det något bättre än utsikten av vita fluffiga moln ända till horisonten!? 

Om man inte finner det fint kan man alltid titta på Ryanairs multikulturella personal eller köpa en lott, "Win one million euro!!!"


Jag är väldigt nöjd med mig själv. Dels att jag tog beslutet att åka och samtidigt att resan gick så smärtfritt, jag kunde både flyga och komma igenom säkerhetskontrollen (nog för att mina jeans och kängor gjorde att jag pep varje gång...)! 
Vid Sveriges  bagageutlämning stod det mängder med poliser och väntade, kollade och sniffade. Ja sniffandet stod knarkhunden för. Jag känner mig båda lugnad och lite nervös av det, får alltid hejda mig så jag inte börjar bete mig misstänksamt i min iver att verka ofarlig inför poliser.

Enda problemet med hela resan var att en flygbuss gick sönder när jag skulle från flygplatsen till Stockholm, då var jag glad att jag hade massa tid över till tåget gick så jag slapp bli nervös. Unnade mig två tvålar från Lush, en mellansushi (himmel vad mätt jag blev!) och en McDonaldspaj när jag väl hamnade på Cityterminalen innan tåget gick. Säga vad man vill om McDonalds men pajerna älskar jag!

Just det, på nervägen medans jag väntade på att boarda så gick brandlarmet på flygplatsen! Först var det den vanliga brandlarmssignalen som ingen reagerade på eftersom den lät så vänlig och försynt, sen kom meddelandet om att en brand brutit ut på flygplatsen, då jäklar blev det fart på alla. Fick stå ute och frysa ett litet tag och sen var tydligen faran över, hörde inget mer om det sen. 


Argh! Hittade en ganska stor bit med inlagd ingefära i visdomstanden just! Starkt! Måste ha varit komplett med wasabi.


Batteritid kvar: 1:17

Restid: 2:08


Återkommer med bilder efter helgen. Åker bort igen. Jag börjar få hemlängtan.
Update: Har återkommit med bilder. Äntligen hemma! Saknar nästan det tyska språket nu känner jag. Allt var så snarlika svenska men ändå inte riktigt. Precis på gränsen till förståeligt. Inlägget skrivet under tågresan hem uppenbarligen.


RSS 2.0