Slutsats
Har ångrat mig. Kommer inte starta upp bloggen igen. Vare sig orkar eller har tid för att skriva inlägg. Jag får pådyvla mina åsikter och mitt liv på vänner i min fysiska närhet istället. Besides, bloggar är så 00-talet ;)
Mål 3
Hitta på ett nytt namn på en ny blogg.
Mål 2
Äta frukost.
Mål 1
Läsa igenom det gamla arkivet ända från 2008 och kontrollera hur mycket pinsamt jag tidigare skrivit om.
Jag är tillbaka?
Sjukt spontant beslut, taget på ca 3 minuter. Lovar inget om att hålla igång men jag kan ju försöka. Har glömt vilka jag gett adressen till och vilka som kommer läsa nu. Så jag postar lite hejvilt om allt möjligt så får vi se hur många pinsamma situationer jag försätter mig i! Ja, Bådar gott!
Jag vill tacka
Korven och
Johanna som för ett år sen visade besvikelse över att jag inte uppdaterat på länge. Ni bidrog till mitt spontana beslut! Yay you!
Raggningsguide
Här, läs det
här! Snälla?
Arg
Satans jävla piss vad jag avskyr att skriva jobbansökningar. Speciellt om det är till jobb jag gärna vill ha. Fan jag blir så arg på mig själv. Jag kan ju inte ens förklara för mig själv varför jag vill ha ett specifikt jobb. Bajsfanskap.
Middagsnjutning
Åh herre gud, åh gud ja!
Sambons köttgryta med champinjoner och grädde är gudomligt god. GUDOMLIGT GOD.
Och så en hård tunnbrödmacka till det, satans gott är det.
Underbara meningsfulla inlägg...
Boklista
The BBC apparently believes most people will have only read 6 of the 100 books here. Bold books means read, italicized books means ”want to read”, and then sum up with a head count, so to speak. What does the list say about your reading habits?
1 Pride and Prejudice – Jane Austen
2 The Lord of the Rings – JRR Tolkien (Halva triologin)
3 Jane Eyre – Charlotte Bronte
4 Harry Potter series – JK Rowling
5 To Kill a Mockingbird – Harper Lee
6 The Bible
7 Wuthering Heights – Emily Bronte
8 Nineteen Eighty Four – George Orwell
9 His Dark Materials – Philip Pullman
10 Great Expectations – Charles Dickens
11 Little Women – Louisa M Alcott
12 Tess of the D’Urbervilles – Thomas Hardy
13 Catch 22 – Joseph Heller
14 Complete Works of Shakespeare
15 Rebecca – Daphne Du Maurier
16 The Hobbit – JRR Tolkien
17 Birdsong – Sebastian Faulk
18 Catcher in the Rye – JD Salinger
19 The Time Traveller’s Wife – Audrey Niffenegger
20 Middlemarch – George Eliot
21 Gone With The Wind – Margaret Mitchell
22 The Great Gatsby – F Scott Fitzgerald
23 Bleak House – Charles Dickens
24 War and Peace – Leo Tolstoy
25 The Hitch Hiker’s Guide to the Galaxy – Douglas Adams
26 Brideshead Revisited – Evelyn Waugh
27 Crime and Punishment – Fyodor Dostoyevsky
28 Grapes of Wrath – John Steinbeck
29 Alice in Wonderland – Lewis Carroll
30 The Wind in the Willows – Kenneth Grahame
31 Anna Karenina – Leo Tolstoy
32 David Copperfield – Charles Dickens
33 Chronicles of Narnia – CS Lewis
34 Emma – Jane Austen
35 Persuasion – Jane Austen
36 The Lion, The Witch and The Wardrobe – CS Lewis
37 The Kite Runner – Khaled Hosseini
38 Captain Corelli’s Mandolin – Louis De Bernieres
39 Memoirs of a Geisha – Arthur Golden
40 Winnie the Pooh – AA Milne
41 Animal Farm – George Orwell
42 The Da Vinci Code – Dan Brown
43 One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez
44 A Prayer for Owen Meaney – John Irving
45 The Woman in White – Wilkie Collins
46 Anne of Green Gables – LM Montgomery
47 Far From The Madding Crowd – Thomas Hardy
48 The Handmaid’s Tale – Margaret Atwood
49 Lord of the Flies – William Golding
50 Atonement – Ian McEwan
51 Life of Pi – Yann Martel
52 Dune – Frank Herbert
53 Cold Comfort Farm – Stella Gibbons
54 Sense and Sensibility – Jane Austen
55 A Suitable Boy – Vikram Seth.
56 The Shadow of the Wind – Carlos Ruiz Zafon
57 A Tale Of Two Cities – Charles Dickens
58 Brave New World – Aldous Huxley
59 The Curious Incident of the Dog in the Night-time – Mark Haddon
60 Love In The Time Of Cholera – Gabriel Garcia Marquez
61 Of Mice and Men – John Steinbeck
62 Lolita – Vladimir Nabokov
63 The Secret History – Donna Tartt
64 The Lovely Bones – Alice Sebold
65 Count of Monte Cristo – Alexandre Dumas
66 On The Road – Jack Kerouac
67 Jude the Obscure – Thomas Hardy
68 Bridget Jones’s Diary – Helen Fielding
69 Midnight’s Children – Salman Rushdie
70 Moby Dick – Herman Melville
71 Oliver Twist – Charles Dickens
72 Dracula – Bram Stoker
73 The Secret Garden – Frances Hodgson Burnett
74 Notes From A Small Island – Bill Bryson
75 Ulysses – James Joyce
76 The Bell Jar – Sylvia Plath
77 Swallows and Amazons – Arthur Ransome
78 Germinal – Emile Zola
79 Vanity Fair – William Makepeace Thackeray
80 Possession – AS Byatt
81 A Christmas Carol – Charles Dickens
82 Cloud Atlas – David Mitchell
83 The Color Purple – Alice Walker
84 The Remains of the Day – Kazuo Ishiguro
85 Madame Bovary – Gustave Flaubert
86 A Fine Balance – Rohinton Mistry
87 Charlotte’s Web – EB White
88 The Five People You Meet In Heaven – Mitch Albom
89 Adventures of Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle
90 The Faraway Tree Collection – Enid Blyton
91 Heart of Darkness – Joseph Conrad
92 The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery
93 The Wasp Factory – Iain Banks
94 Watership Down – Richard Adams
95 A Confederacy of Dunces – John Kennedy Toole (Har läst typ en tredjedel, tror jag.)
96 A Town Like Alice – Nevil Shute
97 The Three Musketeers – Alexandre Dumas
98 Hamlet – William Shakespeare
99 Charlie and the Chocolate Factory – Roald Dahl
100 Les Miserables – Victor Hugo
21 lästa, 17 på vill-läsa listan. Ska erkännas att jag inte känner igen alla böckernas engelska titel och var för lat för att orka kolla upp varenda en så listan är inte vattentät i fråga om korrekthet.
Fobiker mot de där vassa sakerna dom använder för att sticka folk med inom sjukvården bör sluta läsa nu.
Jag vet hur det är att ha en så stark fobi mot något att blotta ordet får det att krypa i en, därav den långa titeln.
Jag har i hela mitt liv haft en manisk fobi mot sprutor. Den har fått styra mitt liv, fått mig att må illa och bli alldeles skräckslagen så fort den kommit på tal och orsakat vredesutbrott när folk inte haft vett att hålla käften fastän jag bett dom vänligt att sluta prata om sprutor.
Jag har ju insett att det är helt onödigt att gå runt med ett så pass tungt ok att bära men aldrig vågat närma mig det minfält som en fobi är.
I somras hittade jag det som krävdes för att ta itu med den här fobin och gjorde ett blodprov. Det var riktigt hemskt och jag mådde fysiskt väldigt dåligt men jag tog mig igenom. Mycket tack vare sköterskorna runt mig som erbjöd mig sina händer att hålla i och var väldigt försiktiga. Känslan när jag kom ut från sjukhuset den dagen var enorm. Så mycket stolthet över mig själv har jag nog aldrig känt förut. Jag tyckte jag svävade. På egen hand besegrade jag det största monster jag nånsin skapat åt mig själv. Jag tycker jag har rätt att vara grymt nöjd över mig själv.
Under hösten besökte jag tandläkaren för att laga två små hål (det är nu också en fobi - tandläkare, men mer om det en annan gång) och fick då bedövning. Jag var skräckslagen, hyperventilerade och höll min sambos hand i ett hårt, hårt grepp. Till sist lyckades jag lugna mig själv nog för att kunna ta de två bedövningar men vid det laget var jag redan halvt avsvimmad tack vare hyperventileringen. Borrningen kändes ingenting och tog mycket kortare tid än vad jag hade ägnat på att vara skräckslagen. Stolt och nöjd kunde jag gå ut från tandläkare (2500:- fattigare...) och tänka att jag kommit ännu ett steg närmare att bli fri från fobin.
Under mellandagarna nu var det dags för ett nytt försök på blodprov. Sambons hand hölls hårt och jag klarade mig från hyperventileringen även om jag fortfarande led av yrsel och darrningar i hela kroppen och fick lov att sitta kvar ett tag och bara vila för att överhuvudtaget kunna gå efteråt. Den gången råkade jag kasta en blick på sprutan, stort misstag, den såg enorm ut och det gjorde lite ondare än vanligt.
Idag var jag iväg och tog ett nytt blodprov och var lite intresserad över hur jag skulle reagera den här gången. Och visst, så fort det blev tal om blodprovet så knöt sig hela kroppen, magen fick ont och jag blev småsvettig så jag förvarnade dom om att jag är väldigt rädd. Fick halvligga och en duktig sköterska hittade en ådra, placerade nålen och det var över tämligen snabbt. Jag blev inte darrig, yr och hyperventilerande. Jag kunde ställa mig upp på en gång efteråt utan risk för svimmning. Kort sagt så gick det strålande! Men fortfarande får jag samma obehagskänsla i kroppen när jag tänker på vad jag nyss gjorde, när jag kommer göra det igen i framtiden och när jag blir påmind om att mitt armveck är ömt. Jag vet inte om det någonsin kommer försvinna men jag är så stolt över att ha tagit mig själv så här långt på egen hand att jag inte tänker oroa mig för det just nu. Idag var jag dessutom ensam utan någon som helst att hålla i handen, inte ens en sköterska. Och jag klarade det ändå. Framgång till mig. Jag är stark, starkare än jag tror. Jag är stark ensam. Pepp pepp!
Så hur gjorde jag då? Jag tvingade helt enkelt min logik att ta kontrollen över skräcken. Övertalade mig själv att inse att det inte är smärtan jag är rädd för, och om jag vill leva mitt liv som jag gör just nu så är det nödvändigt att jag tar ett blodprov, och det är ju faktiskt inte smärtan jag är rädd för. Så vad var jag rädd för? Min logik sade mig att jag inte var rädd för något reellt och sen överförde jag den övertygelsen till skräcken och tvingade ner den. Låter lite suspekt va? Nå det var vad som funkade för mig. Och på väg hem idag satt jag ärligt talat och funderade på vilken av mina andra fobier jag skulle ge mig på härnäst. För går det att besegra en så måste det gå att besegra andra.
Tics
Jag har de senaste månaderna haft ryckningarna i vänster ögonvrå. Det kommer och går men återvänder alltid. Det är irriterande och väldigt frustrerade och jag får nästan ont i huvudet av att gå runt en hel dag med dessa ryckningar. Hittills har jag alltid avskrivit det som helt vanliga ryckingar, ni vet såna man får ibland och som bara varar några minuter, men nu när det återkommer månad efter månad börjar jag långsamt inse att det kanske inte är riktigt normalt. Så för tillfället väljer jag mellan hjärntumör eller ansträngda ögon. Jag har ju då synfel och kan inte se ett skvatt utan mina linser. Den senaste tiden har jag gått runt med för svaga linser, märks framför allt på att jag måste kisa för att kunna fokusera för att se på avstånd, och trots det inte lidit av huvudvärk pga det. Nu slår det mig att det kanske inte bara är huvudvärk som kan bli konsekvensen utan mina ryckningar är en följd av för svaga linser. Då tycker jag det är riktigt olidligt att jag har för svaga linser kvar för två månader och en synundersökning kostar 400:-
Jag måste få skryta...
...om min nya bästa vän.
Min roliga, larviga, smarta, händiga, kluriga, busiga, härliga och genomgoa vän.
Vad mer kan man säga om en människa som lirkade sig in i mitt liv med lätthet, som ser igenom mig som om jag vore gjort av klart glas och till råga på allt faktiskt förstår mina känslor när jag försöker beskriva dom. Till och med mina mest suspekta känslor. Det känns så lättande att ha någon att prata med om allt.
För att bryta av skönsången tar vi en gammal goding i repris:
iPod
Jag har ju länge velat haft en iPod men aldrig gett mig råd till en sån dyr leksak. Men nu har jag funnit en lösning, inte lika hi-tech men utseendet är väl ungefär likadant?
Kattdieten
Jag har under någon månads tid haft katterna på diet. Hankatten är en stor katt och var egentligen inte så värst överviktig men han fick hänga på dieten ändå. Skadar inte att hålla koll på honom, jag tycker verkligen det är hemskt när folk övergöder sina djur. Så det känns lite extra skämmigt att Honkatten ser mer ut som en viltfärgad boll än en viltfärgad liten honkatt. Köpte svindyrt torrfoder och mäter numer noga upp deras matlass. Sen gäller det bara att stå ut när dom kommer med sina bedjande ögon och vädjande jamanden. Den här stränga dieten har verkligen gett effekt på Hankatten, börjar nästan bli orolig för honom för han ser lite ynklig ut. Blev avmaskad nyss, förhoppningsvis kan han lägga på sig lite grann igen. Honkatten däremot är glad och rund än, hon är alldeles för duktig på att smyga åt sig av Hankattens mat. Ingen av dom vill gå ut så länge det är -20 grader så all aktivering sker när dom bönar om mat. Jag önskar ibland att jag hade ett litet löpband komplett med en sele som jag kunde spänna fast dom i.
Water, please...
Jag är så fruktansvärt törstig, kan inte få nog av iskallt vatten med isbitar i. Tror jag skyller på den stekta rödspettan. Hellre det än att lägga törst till listan på symptom som jag på senare tid har radat upp och hittat en mängd sjukdomar för. Sanslöst vad sjuk jag är så fort man börjar leta lite.
