Me, Myself and my Cat ~(=^・・^) ヾ(^^ )

Den enda saken jag vill att han ska krafsa på är den enda sak han inte krafsar på.

Jag tänker som så att om jag låter porten stå öppen kan han krafsa på våran dörr när han vill in. Flertalet gånger har jag gått ut för att hämta honom bara för att upptäcka honom alldeles utanför dörren, rastlöst väntandes på att få komma in. Men att krafsa för att få uppmärksamhet nej se det går inte. Trots att han kan krafsa som en galning på samma dörr för att komma ut.

Hm, om det är Hankattens specialitet så måste jag nog säga att Honkatten är världsmästare på krafsning. Hon krafsar på allt man kan krafsa på, och lite till. Och hon gör det med en mycket frånvarande blick som låter meddela att medvetandet är på semester, katten går på automatik. Sen sitter hon där i badkaret och krafsar frenetiskt på väggarna. Eller inne i ett hörn av väggen så tapeten rycker. Eller varför inte på vitrinskåpet, på glasdörrarna. Helt utan logik eller mål. Hemma hos mamma brukar hon ta ett enormt skutt ner i tvättunnan för att sen sitta och krafsa på dens väggar. 

Men jag älskar dom. Japp japp.