Just som...
...jag trodde att någon utfört lite gammal hederlig exorcism på våran gård och fördrivit de monster som plågat oss under hela våren så hörde jag återigen de plågade och högljudda vrålen. Och det var inte förräns jag hörde att skriket och skränandet återigen var här som jag insåg att dom varit frånvarande hela sommaren. Det är som det gamla ordspråket; Man saknar inte kon förrän båset är tomt.
Fast i det här fallet är det mer: Man saknar inte tystnaden förräns gården fylls av illbattingars skrik och skrän.
Kommentarer
Postat av: Shva
Illbattingar! Vilket härligt ord, det var evigheter sedan jag hörde! Det är precis vad det är. Igår när jag skulle sitta ute och läsa i solen på en parkbänk, så irrade travade en liten illbatting runt blåsandes oavbrutet i en visselpipa. Väldigt mysigt och avslappnande. Kan de inte låsa in monstren så att alla andra slipper lida? :P
Postat av: Mia
Köra ner visselpipan i halsen på den kanske?
Egentligen låter illbatting alldeles för sött ut för dessa vedervärdiga monster, det är som ett gammaldags, kärt uttryck för ett busigt barn. Det är inte vad monstrena på min gård ser ut att vara.
Trackback
