Me, Myself and my Cat ~(=^・・^) ヾ(^^ )

Går runt i ett dis av deppighet. Så mycket att fundera på, så mycket att planera. Och så mycket att vara fullkomligt skräckslagen och panikslagen inför. Man kan lugnt säga att jag inte mår 100% bra just nu. Mycket beroende på mensen som har en förmåga att dra upp alla förträngda deppiga tankar till ytan. Och trots att jag faktiskt har mängder med människor jag borde kunna anförtro mig åt så stänger jag in det mesta inombords, ett mycket ovanligt beteende för att vara mig. Jag längtar tills mensen är slut så jag lyckligt kan återgå till att förtränga, glömma bort och låtsas som ingenting. Uttrycket "Lyckligt omedveten" är något jag suktar efter.