Me, Myself and my Cat ~(=^・・^) ヾ(^^ )

Jag köpte Rexona Music Fan Girl 24h Anti-Perspirant Anti-Transpirant Deo Roll-on 0% Alcohol. Hoppas ni tar anteckningar.

- Om jag luktar på deon så luktar den gott, med en svag hint av killparfym (vilket jag älskar så jag ser inte det som ett problem).

- Om jag nån gång uppfattar en svag doft av min egen deo så luktar den helt annorlunda, lite aromolja, lite parfym, väldigt gott.

- Om jag däremot sticker in näsan i armhålan och sniffar (kasta inte sten i glashuset, ni gör det också!) så luktar det sedvanligt svett och en svag ton av deo. Inte min deo utan bara doften av deo. Hur gick det till undrar jag?

En kysskonstens gud var Glenn Miller

Hans kyssar, de var som en thriller!

När hans dam gav sig hän,

knep hon ihop sina knän

Då knäckte hon jämt Millers brillor

Jag är lite annorlunda på det sättet. Jag har ställt in mig på höst och då vill jag ha höstväder. Gärna med mulet och blåst. Möjligtvis med sol men då ska det vara lite kallare så man inte blir svettig av att vistas i solskenet. Nu är det nog med sol och värme, ge mig omväxling.

Hösten har alltid varit min favoritårstid, kan mycket bero på att jag fyller år då men även utan det så uppskattar jag våra växlingar i årstider något enormt. Sveriges väder rockar fett, oavsett typ!

Jag är tämligen rastlös av mig och kräver omväxling även i mitt eget liv för att inte stagnera och bli galen. Ommöblering, ny kläder, nya leksaker, nya vänner. Det är dock, ganska förvånande, länge sedan jag möblerade om eller kände behovet av det, trots att sommaren har varit ganska frustrerande åt mig så mår jag tydligen bra nog för att inte behöva möblera om. Man skulle ha haft ett jobb så jag kunnat köpa leksaker, böcker och kläder. Det hade varit perfekt. Och ha råd att tanka bilen, prio 1!

Jag kunde närsomhelst ha stoppat det som pågick men jag valde att bara flyta med. Varför gjorde jag så, var det bara för att få ännu en fjäder i hatten?

Orsakade min obeslutsamhet faktiskt att jag gjorde något mitt förnuft nog sade åt mig att inte göra?

Är det egentligen vettigt att ångra något man redan gjort när det ändå inte hade större konsekvenser än en fjäder i hatten? Jag menar, Truman borde ångra sin order men det jag gjorde saknar liksom betydelse av samma dignitet.

Jag anser nog, trots allt, att jag är en ganska förnuftig människa (skrik gärna till om ni anser motsatsen, det ska bli sååå kul att testa mitt nyslipade svärd) och borde därför inse att gör jag något jag inte vill så kommer jag stoppa det. Men hur vet jag när jag verkligen inte vill något? Eller är det en irrelevant fråga då jag känner mig själv och inser att jag skulle bli galen om någon försökte tvinga mig till aktioner jag ogillar? Men tänk om, hemska tanke, jag är så rädd för vad en ändrad vilja skulle leda till att jag tvingar mig själv att inte tänka i de banorna. Bäst att inte ändra sig, vem vet vad som händer då?

Rädsla och oförmåga att besluta mig är mina två största akilleshälar.

Det enda logiska och förnuftiga i det här läget är att inse att man för det mesta bara ångrar det man inte gjort, dra lärdom av det som hände i fredags, njut av det som var skoj och gå vidare.

Den äldre mannen har uppenbarligen synfel då han har både solglasögon och vit käpp. Jag har även sett honom ute med sin ledhund. Som en glad överraskning inleder han en konversation med mig, vilket är en bedrift då vissa inte ens hälsar i tvättstugan. Så vi pratar ett tag om var vi bor och hur vi trivs osv, liksom, småsnack.

Under hela tiden anstränger jag mig för att tala tydligt och med en aningens högre volym än vad jag i vanliga fall mumlar med. Det här gör inte jag för att jag tror att han är både blind och döv, inte heller för att jag tror han är mindre bemedlad i skallen pga ett synfel. Nej det är så här jag är uppfostrad. Min mamma tillhör den lite äldre generationen och när vänner och släktingar hälsade på när jag var liten var det redan vanligt att dom hade lite nedsatt hörsel eller helt enkelt inte hängde med på den speed man som tonåring kan komma upp i. Ser jag en äldre person kommer jag automatiskt lägga om min röst. Det ligger nästintill i generna. Jag vet det, men den äldre mannen som hade tvättstugan före mig vet inte det och det har grämt mig något otroligt under en lång tid nu att han kanske trodde att jag behandlade honom som dum i huvudet. Jag är inte en av de ignoranta människorna, snälla jag vara bara extremt artig och vänlig, det är sån jag är, förlååååt mig!

Sen kan det ju iofs vara så att han faktiskt uppskattade min volym och tydlighet men det vore ju inte lika ångestframkallande att tänka på...

Nej okej såna smaskiga detaljer bjuder inte ens jag på. Sambon tävlar ju i triathlon och han kom just hem från ett simpass och det är våtdräkten som sprider sin stank när den hänger på tork. Vidrig stank om ni frågar mig även om den nyaste våtdräkten luktar mindre äckligt än den gamla tack å lov!