Telefonförsäljare - inga riktiga människor?
Det var en kille på mitt telefonförsäljarjobb som faktiskt verkade gilla det. Han var extremt duktig på att sälja också. Läskigt... själv går jag numer hellre på socialbidrag eller städar folks toaletter (ett för övrigt avsevärt viktigare jobb).
Min taktik är ett artigt "jag är inte intresserad" innan de ens hunnit presentera sitt erbjudande. Det brukar fungera bra, de inser direkt att jag är ett lost case. Jag har tröttnat på att artigt lyssna på hela deras inledningstal för att sedan ändå säga nej, det slösar bort bådas tid.
I vilket fall så vet telefonsäljarna med all säkerhet att folk ljuger glatt. (De kan bara inte säga något om det, för det skulle vara ohövligt.) Ibland drar folk till med riktigt underhållande rövarhistorier, eller med det gamla goda tricket att själv uppträda som telefonförsäljare och försöka pracka på den andre någon vara utan pardon.
Men apa! Mitt långa inlägg postades inte. Jag orkar inte skriva om allt. :P
Jag kör med "jag är inte intresserad" innan de ens hunnit presentera vad de vill sälja, då fattar de att man är ett lost case. Har tröttnat på att lyssna artigt, det slösar bådas tid om man ändå vet att man ska säga nej.
Jag kände en telefonsäljare som tyckte det var roligt, men det kanske var för att han var extremt duktig på det. Läskigt... Det var bara en av flera hundra callcenter-kollegor dock. :P
Det är roligt i ungefär två veckor. Kanske tre. Och ja, man känner till alla ursäkter och bryr sig faktiskt inte utan går vidare och ringer nästa offer.
Det är 100% lagligt att ljuga för telefonförsäljare.
Jag tror jag ska ta det som mitt livskall att hitta på en riktigt otrolig lögn som dom aldrig har hört förrut. Jag menar, något ska jag väl bli när jag blir stor också.
