Me, Myself and my Cat ~(=^・・^) ヾ(^^ )

Och med sprungit menar jag en jogg, med andetag likt en blåsbälg, hjärtat pumpar frenetiskt och hjärnan skriker "Lägg dig ner och döö!"

Det är i sig ett vårtecken.

Det är även ett tecken på att jag måste göra många fler såna här rundor. Alla lika plågsamma. Det värsta med träning är ju att man aldrig direkt märker att man blivit bättre. 

Dom delar av kroppen som inte direkt används vid springningen hade ändå ont pga av all blodbrist då hjärtat inte hann med att pumpa ut det. Sen var det bara benhinnorna, lungorna, fötterna, benmusklerna, lungorna, hjärtat, magen och lungorna som ställde till med lite problem.

Trots detta så tycker jag om att springa ibland. Mest vid dom tillfällen då jag rushar och känner hur hela kroppen arbetar och för mig framåt i ett rasande tempo (läs lite snabbare än gubben med rullator). Detta räcker i ungefär 20 steg. Sen kan jag använda viljestyrkan och faktiskt få kroppen att arbeta lite till, säg 20 steg till. Efter det börjar det bli ohållbart och jag vill svimma alternativt dö.