Bröllop och möhippa.
Så jag ska tydligen på bröllop på lördag. Jag skulle ljuga om jag sade att jag såg fram emot det. Jag förstår helt enkelt inte poängen med äktenskap. Lova varandra trohet och kärlek i hundra år tills döden skiljer en åt....yeah right, vem är så naiv att dom tror på det! Nej fram för andra familjekonstelationer och lite mer polykärlek!
Ikväll är det en snabbt ihopsnickrad möhippa som jag blev inbjuden på. Precis när jag andats ut efter att ha sluppit anordna något för bruden själv. Men okej, middag, sex-homeparty och lite människor kan jag stå ut med en kväll. Ja homepartyt ser jag ju nästan fram emot (förutom att jag inte har råd att köpa något och jag dessutom kommer spy på deras rosa-lila produkter och gulligull och erotiktjafs) och framför allt ska det bli kul att se vad bruden säger. Hon som är så pryd så. Om jag inte visste bättre skulle jag säga att hon faktiskt skulle klara av att bära en vit klänning i kyrkan i dess ursprungliga betydelse.
Men möhippan då...det hade ju varit okej om anordnaren inte kommit på att "Hej! Låt oss alla vara utklädda till [censur]!" Jag hatar att vara utklädd. Logiskt sett inser jag att jag väcker mer uppståndelse genom att inte vara utklädd i en grupp där alla andra är utklädda. Men känslomässigt sett finns det inget jag hatar mer, i alla fall inte idag. Mitt självförtroende hänger så pass mycket på min yta att känner jag mig obekväm i mina kläder mår jag dåligt. Att då klä ut sig i något som med största sannolikhet kommer att få mig att se ut som en strandad val med urusel klädsmak är inte riktigt min version av en skoj möhippa.
Den första möhippan jag var på var tråkig, hemsk och tämligen avskyvärd. Jag kan inte komma ihåg någonting från den jag gillade. Jag är rädd för att min andra möhippa jag bevistar kommer sluta likadant. Det är inte helt ristat i sten men jag har en dålig känsla angående den. Jag får återkomma.
Om jag någon gång, gud förbjude, får för mig att gifta mig (vilket ni då har min tillåtelse att slå mig i huvudet, hårt) så kommer jag lägga till ett krav på bröllopsinbjudan.
Den som får för sig att "röva" bort mig till min egen möhippa kan anse sig oinbjuden till mitt bröllop.
<3 växelspak
Jag älskar att växla!
Eller inte att jag måste göra det vid varje korsning, det är ganska nötigt för någon som vant sig vid en automat (mammas bil) de senaste åren. Men känslan av växelspaken i handen och smidigheten med vilken man växlar. Det skadar ju inte att växelspaken är i läder och känns riktigt sportig. Sen tillkommer vetskapen om att när jag väl, med stor glädje, lagt i rätt växel så kommer bilen skjuta iväg som ett spjut. Den går så fint! Och växelspaken ligger så fint i handen att jag brukar vila min höger hand där medans jag kör.
Jag måste öva upp smidigheten när jag växlar till tvåan dock, missnöjd med hur mycket det känns. Jag ska finslipa dessa växlingar tills dom knappt känns!
Dessutom, bilen drog 1.6 liter milen när jag var inne i centrum och snurrade runt [insert plågat ansiktsuttryck].
Mek, lek, smek.
Våran nya bil går alldeles för fort. Vi får, för mitt körkorts skull, vara jäkligt glada att Farbror Polis inte var ute efter vägarna nu på kvällen.
Efter lite om och men och en massa råstyrka lyckades sambon och systers sambo byta våran kupéfläktmotor så tada, nu har vi en fungerande AC! Jag blev satt på tvättning av plastdetaljer och jag spenderade större delen av den tiden på att slipa på mitt könsrollstal...
Och btw, jag har, ikväll igen, återigen försökt strimla tungan på mixerknivbladet. Grädde, socker och jordgubbar är helt enkelt för god kvällsmat!
Lunch
Om man mixar jordgubbar, mjölk, socker och grädde får man jordgubssgrädde. Och det, mina vänner, är djävulusiskt gott.
Jag höll på att skära tungan av mig när jag försökte slicka av knivdelen av mixern.
Vit utan sol
Solen skiner som en galning återigen. Och vad gör jag? Jo jag smyger runt i skuggorna och förbannar solen, människorna och i största allmänhet jordgubbar.
Vroom vroom!
Vuxenpoängen bara fortsätter strömma in.
Vi har inte bara köpt en vuxen bil (en Saab) vi har också bokat parkeringsplats åt den. Till och med en carport så den är extra skyddad. Det kändes som man blev medlem i något hemligt sällskap när man äntligen fick stå på parkeringen och slippa stå längs vägen och trilskas med datumparkering.
Svindyrt är det med carport dock så nu ska jag sätta fart på mig själv och införskaffa ett stycke jobb. Jag förväntar mig att stå ut ca en månad på nästa jobb och sen är jag redo för självmord baserat på uttråkning.
Och ja, jag planerar fortfarande för att ta foto på min älskling!
...
Jag känner hur ångesten, lika svart som mina fingernaglar, kommer krypande igen.
Kan inte nån bara diagnostisera mig så jag vet huruvida jag är sjuk på riktigt eller bara löjlig och överkänslig.
Fan.
You can run but you can't hide from your past
Idag har jag sett två lärare från min grundskoletid.
Den första har jag inte den blekaste aning om vad jag hade honom i men jag kände igen honom och han hejjade tillbaka. Antar att han träffar massa gamla elever, bara att hejja och se glad ut för honom.
Den andra var min klassföreståndare i 7-9. En lätt töntig man, med samma frisyr och glasögon som då. Det var lite obekvämt. Jag och sambon var inne på CityGross och handlade och så var även han. Jag såg honom men tillfället att hejja kom inte på en gång så då var jag fast i den lustiga situationen att jag försökte göra mig osynlig för att inte behöva hejja alls. Självklart såg jag läraren flertalet gånger till. I en sån stor affär borde jag ha kunnat gömma mig men vid varje ny hylla stod läraren och hans familj. Jag låtsades som ingenting och gjorde allt för att se oskyldig ut. Till slut kommer vi till kassan för att betala. Gissa vad som händer, den enda kö som är kort nog för att vara värd att ställa sig i är den där läraren står ramför oss. Håhåjaja. Sambon som är okunnig om mitt predikamente ställer sig glatt efter läraren. Efter några ångestfylla sekunder säger jag åt mig själv att sluta vara så löjlig och går förbi läraren och hejjar glatt. Han hejjade tillbaka. Ingenting mer med det alls. Sikken toka jag är.
Insert ambitious overachieving post about how your past will always be a part of your luggage no matter how much you think you have matured.
Dagens Modetips
Svarta mjukisbyxor. Svart t-shirt med tryck; en alien som påstår att "I'm only here for the beer".
Sminket utsuddat, fötterna kanonvärkande, leverpastejsmacka (som nog kan vara det godaste jag någonsin ätit).
Zomg!
Vi är med bil, yay!
Emiliana Torrini
Något ovanlig musik att lyssna på för mig men den talade till mig samt att hon var ju så bedårande!
Ring, ring
Jag var just artig mot en telefonförsäljare. Och fick förståelse och "ha en bra dag" tillbaka!
Mardröm
Andra drömmer mardrömmar om att vara jagade och försöker springa men inte kommer någonstans.
Jag drömmer mardrömmar om att vara jagad och bajsnödig men inte kunna klämma fram något.
Allergi
Staplat ved hela dagen. Fått allergiattack varje gång jag kommit i närheten av vedträden. Trodde jag var allergisk mot träd. Insåg nu på kvällen att jag så klart är allergisk mot arbete.
To much heat
På sommaren duschar jag så kallt att jag nästan tappar andan.
