Me, Myself and my Cat ~(=^・・^) ヾ(^^ )

Trailern har bra musik, snygga bilder och karaktärerna lyckas skina igenom effekterna.  Jag ska gå på bio!

Jag har testat spikmattan...

Frukosten* är serverad:

Det är sylta och rödbetssallad utifall någon undrar. Rödbetssalladen var så där, syltan himmelsk. Ja jag äter sylta och ja jag älskar det. Kalla mig pensionär om du vill, jag kan fortfarande slå dig i huvudet med käppen min!

Tummen värker efter gårdagens Mario-maraton.

Förhållandet är i spillror efter gårdagens Mario-maraton då sambon konstant var i vägen för mig, hoppade på mig, knuffade ner mig och på andra omöjliga sätt lyckades ta död på mig.

Förhållandet reparerat igen då sambon lyckades hitta och ladda ner Jingle Cats - Meowy Christmas:

Ett album som innehåller stora mängder nostalgi och julkänsla för mig. Och ja ni läser rätt, det är katter som jamar julsånger! Jag har haft albumet i många år men skivan har varit borta sen jag flyttade hemifrån till stor sorg för mig.

Julstjärnan hänger rakt (snoka inte jag fuskade...):

De hemstöpta (thats right, undertecknad har stöpt ljus i år) adventsljusen väntar:

Insidan är viktigast, insidan är viktigast, insidan... Åh för fan, dreggel!

Update: Va fan vad svårt det ska va att förstå sig på html då, grååt!

För det första är det första gången någon har tillägnat en låt åt mig, låt vara att det skedde på facebook, så enbart därför är den speciell. Sen att T som "gav" den till mig har ett stort musikintresse och att låten faktiskt betydde något för honom skadar ju inte. Förutom att jag älskar musikstilen och lyssnar väldigt ofta på Volbeats andra låtar så påminner texten mig alltid om vad jag faktiskt betydde för honom.

Båda låtarna innehåller lika delar lycka och smärta men med en betoning på lycka då jag inte bara förknippar dom med personerna i fråga utan uppskattar låtarna för deras egen skull.

Skynda skynda, finns bara tillgängligt till den 30:e december!

Först måste ni förstå en sak, jag avskyr andra människor. Så till den grad att om aldrig mer behövde träffa en människa till så skulle jag inte gråta så många tårar, jag skulle bara sätta mig ner och lugnt invänta galenskapen.

När då till och med jobb som personlig assistent verkar lockande så kanske vidden av min desperation framgår?

McDonalds söker nya medarbetare också men eftersom jag redan förnedrat mig och sökt jobb där och till min fasa inte ens fått det så tror jag inte att jag behöver söka igen.

Helt ärligt tror jag att jag har sysslat med för mycket navelskådning, jag inser att jag inte klarar av de flesta jobb som ams.se annonserar ut. Och det är inte bara dåligt självförtroende som talar utan jag har ganska god koll på mina svagheter och styrkor. Tyvärr ligger de flesta styrkor inom områden där man aldrig får jobb.

Jag ska inte förnedra mig genom att invänta svar och inte få några utan jag hoppar direkt till mitt svar.

Nej jag tror inte på ett liv efter detta. Jag tror inte på Himlen eller Helvetet. Livet är vad som pågår just nu och när vi levt maximalt av vad våra kroppar kan ge är det slut. Finito, ingenting mer. Det här tankesättet orsakar mig visserligen en hel del stress men även en skön acceptans av att människan inte är mer viktig än så. Vi har bara vårat liv och vad vi gör av det. Ingen av oss är odödlig och för mig är det ganska avslappnande. Inga tankar eller orosmoln att jag kommer brinna i helvetet eller blir återfödd som en silverfisk. Jag gör det bästa jag kan av mitt nuvarande liv och det måste räcka. Jag har inget behov av löften eller hot för att uppföra mig i enlighet med min egen, tämligen, höga moral. Någonstans under min personliga utveckling kom jag fram till det här synsättet och fann mig i det. Upskattar det. Vill pracka på andra människor det.

Dock, jag är inte en fullständig ateist för när mitt liv närmar sig slutet, peppar peppar låt det dröja länge, så kommer jag äntligen få svar på den här frågan som funnits hos mig ända sen jag var förmögen att tänka. Vad händer i döden?

Jag har skådat djupet i era själar och det var lika svart som min egen!

Nej ärligt talat kommer inget speciellt hända alls. Lasagnen står i ugnen och blir antagligen bränd, vi försöker välja ut en film/tv-serie att se på medans vi äter redan nämnda lasagne och jag ska försöka hålla mig från att tvinga sambon att köpa chips åt mig.

Senare kommer sambon somna på soffan medans jag sitter uppe och ser på meningslös tv eftersom det är för tidigt att gå och lägga sig.

Jag har en svart t-shirt med texten "Damn right I've been naughty, now spank my evil butt" för att ja...för att jag är knäpp. Så idag driver jag runt med den på mig och svarta mjukisbyxor för att...ja för det skulle ni också göra om det var en helt ledig dag! Vad jag inte hade räknat med var att någon skulle ringa på dörren. Och att denne någon inte skulle vara sambon som inte orkat ta upp sin egen nyckel. Hade absolut inte räknat med att det skulle vara två unga, snygga människor som ville berätta att vi bor i ett Tele2 hus och prata om en helhetslösning med teve, tele och internet.

Tack å lov insåg jag inte att jag hade t-shirten på mig förräns dom gick igen och jag såg mig själv i spegeln. Jag tror bestämt jag rodnade! Inte undra på att dom såg ut att försöka hålla sig för skratt...

Operation: Övertala sambo att vilja ha en bengalkatt inledd.