Ångest

För flera veckor sen, ja säkert månader sen, var jag nere i tvättstugan för att hänga tvätten på tork. Då våran hyresvärd använder sig av överlappande tidsbokningar i tvättstugan var hyresgästen som hade bokat tid före mig också där inne för att hämta sin torkade tvätt alldeles innan jag hänger upp min blöta tvätt.

Den äldre mannen har uppenbarligen synfel då han har både solglasögon och vit käpp. Jag har även sett honom ute med sin ledhund. Som en glad överraskning inleder han en konversation med mig, vilket är en bedrift då vissa inte ens hälsar i tvättstugan. Så vi pratar ett tag om var vi bor och hur vi trivs osv, liksom, småsnack.

Under hela tiden anstränger jag mig för att tala tydligt och med en aningens högre volym än vad jag i vanliga fall mumlar med. Det här gör inte jag för att jag tror att han är både blind och döv, inte heller för att jag tror han är mindre bemedlad i skallen pga ett synfel. Nej det är så här jag är uppfostrad. Min mamma tillhör den lite äldre generationen och när vänner och släktingar hälsade på när jag var liten var det redan vanligt att dom hade lite nedsatt hörsel eller helt enkelt inte hängde med på den speed man som tonåring kan komma upp i. Ser jag en äldre person kommer jag automatiskt lägga om min röst. Det ligger nästintill i generna. Jag vet det, men den äldre mannen som hade tvättstugan före mig vet inte det och det har grämt mig något otroligt under en lång tid nu att han kanske trodde att jag behandlade honom som dum i huvudet. Jag är inte en av de ignoranta människorna, snälla jag vara bara extremt artig och vänlig, det är sån jag är, förlååååt mig!

Sen kan det ju iofs vara så att han faktiskt uppskattade min volym och tydlighet men det vore ju inte lika ångestframkallande att tänka på...

Kommentarer
Postat av: Shva

Jag kan inte tänka mig att han tog illa upp över det! Jag tycker du är väldigt hänsynsfull som alltid tänker på det, jag har själv lätt för att glömma bort att prata långsammare med äldre. Det gäller i princip alla 40+... :)

2009-09-08 @ 08:36:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0