Mina känslolåtar
Jag har inte (längre) för vana att plåga mig själv med moll-låtar när jag är ledsen. Musik lyssnar jag på när jag är glad, när jag kör bil, när jag diskar, när jag ska festa eller möjligtvis lite deathmetal om jag är arg. Dock finns det låtar som fastnar i känsloregistret för ledsamheter även för mig.
15 år gammal var jag stormförtjust i Armageddon och i förlängningen älskade jag den tillhörande låten:
Det här var i samband med att jag var ihop med min första pojkvän och jag kommer ihåg hur han brände en skiva med den här låten, sprejade på fodralet med sin parfym och skickade till mig (distansförhållande). Sen låg jag och lyssnade på låten, sniffade på fodralet och bara kände. Trots att 10 år passerat och pojkvännen var galen så berör låten mig än på djupet. De första inledande tonerna har ungefär samma verkan som lugnande och resterande tid sitter jag och vaggar sakta (inte på det galna sättet) fram och tillbaka och nynnar stilla för mig själv.
23 år gammal och inblandad i en känslomässig röra fick jag nästa låt tillägnad mig av T och min gissning är att om 10 år kommer jag fortfarande uppleva samma känslostorm när jag hör den här låten:
För det första är det första gången någon har tillägnat en låt åt mig, låt vara att det skedde på facebook, så enbart därför är den speciell. Sen att T som "gav" den till mig har ett stort musikintresse och att låten faktiskt betydde något för honom skadar ju inte. Förutom att jag älskar musikstilen och lyssnar väldigt ofta på Volbeats andra låtar så påminner texten mig alltid om vad jag faktiskt betydde för honom.
Båda låtarna innehåller lika delar lycka och smärta men med en betoning på lycka då jag inte bara förknippar dom med personerna i fråga utan uppskattar låtarna för deras egen skull.
Kommentarer
Trackback
