Livsåskådning

Då jag föregående lördag fann mig själv i en krogkö hade jag självklart det obligatoriska krogkösamtalet om allt mellan himmel och jord. Fast mest himmel. Frågan lydde: Tror du på ett liv efter detta? Min samtalspartner är kristen så hennes svar är ju ganska uppenbart men jag undrar om nån av mina 7 läsare har en kvalificerad gissning på mitt svar?
Jag ska inte förnedra mig genom att invänta svar och inte få några utan jag hoppar direkt till mitt svar.

Nej jag tror inte på ett liv efter detta. Jag tror inte på Himlen eller Helvetet. Livet är vad som pågår just nu och när vi levt maximalt av vad våra kroppar kan ge är det slut. Finito, ingenting mer. Det här tankesättet orsakar mig visserligen en hel del stress men även en skön acceptans av att människan inte är mer viktig än så. Vi har bara vårat liv och vad vi gör av det. Ingen av oss är odödlig och för mig är det ganska avslappnande. Inga tankar eller orosmoln att jag kommer brinna i helvetet eller blir återfödd som en silverfisk. Jag gör det bästa jag kan av mitt nuvarande liv och det måste räcka. Jag har inget behov av löften eller hot för att uppföra mig i enlighet med min egen, tämligen, höga moral. Någonstans under min personliga utveckling kom jag fram till det här synsättet och fann mig i det. Upskattar det. Vill pracka på andra människor det.

Dock, jag är inte en fullständig ateist för när mitt liv närmar sig slutet, peppar peppar låt det dröja länge, så kommer jag äntligen få svar på den här frågan som funnits hos mig ända sen jag var förmögen att tänka. Vad händer i döden?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0