Me, Myself and my Cat ~(=^・・^) ヾ(^^ )

Vi såg på Vicky Christina Barcelona igår och jag måste få rekommendera den. Verkligen!

Den var fascinerande, underbar och en feel good film, om än inte en klassisk sådan. Men jag blev glad av att se den, kände mig stärkt faktiskt. Filmen följer inte riktigt samma tillvägagångssätt som en vanlig Hollywood-produktion men jag tyckte mycket om den ändå. (Jag har alltså ett attention span på ca 15min och då enbart lättsmälta amerikanska komediserier.) Tror jag ska se på lite mer Woody Allen filmer.

De två kvinnliga huvudkaraktärerna är totalt olika till sättet men ändå kunde jag känna igen mig i båda. En var neurotiskt kontrollerande och den andra var konstant sökande. Jag i ett nötskal. Scenerna i filmen var underbara, Spanien från dess bästa sida verkligen. Handlingen var intressant, drevs framåt med en ganska ovanlig berättarröst, och någorlunda trovärdig. Sen fanns det så klart scener som var väldigt heta, där någons fantasi verkligen fått fritt spelrum. Jag tackade och tog emot.

Lägg också märke till musiken som spelas till trailern, jag gillar den skarpt