Avsmak
Var och handlade nu på kvällen. Det gick till precis som vanligt när jag och sambon handlar, inklusive grälandet, och han står och lagar mat nu. Så jag smet hit, arbetsskygg japp! Vi passerade mycket god mat i affären, till exempel tacos. Jag älskar tacos, över allt annat. Ja näst efter sushi så klart. Dom delar första platsen. Poängen är att jag alltid alltid är sugen på tacos och tacosås är för mig vad alkohol är för en uttråkad hemmafru.
Här kommer mitt problem. Jag stod och tittade på hyllorna med nachochips, tacosås, kryddmixar och kände inget annat än "Usch, jag vill inte äta det där. Jag vill inte äta något alls i den här affären."
Jag gillar mat, jag kan dreggla efter maträtter och blir helt till mig i trasorna när någon favoritmat serveras. Att jag känner avsmak inför att äta måste betyda att jag är sjuk, döende eller allra värst, gravid.
Dock, förutom fruktansvärt ont i foten ibland, känner jag mig ganska frisk.
Döende borde vara ihopkopplat med sjukdom och fortfarande, jag känner mig frisk. Jag tror vi kan avstryka det.
Så då återstår graviditet. För, let's face it, jag har haft sex i år. Här sätter de neurotiska tankegångarna igång, är ni redo: tänk om jag är gravid, fast nej det kan jag ju omöjligt vara, men tänk om, fast det är jag ju inte, jag har ju haft mens, men ändå, tänk på den där kondomen, tänk om den inte skyddade, okej så om jag är det då är det ju abort fort som fan, men tänk om det inte går, tänk om jag gått för länge så jag måste, gah!!, då ska jag vara sövd hela graviditeten och sen kejsarsnitt och adoption fort som fan, men tänk om man inte får adoption, jag måste göra ett bra försvarstal så jag får ge bort ungen, vad ska jag säga, vilken av alla mina hemska egenskaper ska jag dra fram?, fast egentligen anser jag ju att jag skulle bli en bra förälder, bättre än många andra, iaf i cirka 5 minuter innan jag får ett psykbryt och går berserk, eller kanske jag ska dra upp mitt WoW-beroende, eller min lathet, eller arbetslöshet, dålig ekonomi, vilket av alla dessa skäl leder garanterat till adoption!, räcker det med att säga att man inte vill?
Så det där hann jag gå igenom nu på kvällen efter att ha varit och handlat och helt enkelt inte varit särskilt sugen på mat, vilket antagligen är anledningen till att jag inte ville äta (eller kanske inte, jag har ju gått upp i vikt men borde jag inte ha märkt om jag hade en parasit i magen, fast en del märker det ju inte förrän dom föder) inte nån löjlig neurotisk anledning.
Kommentarer
Postat av: Joakim
Tur att du inte går händelserna i förväg i alla fall... ;-)
Postat av: Shva
Aaaaah, ångestrykande inlägg! Kör ett graviditetstest eller två så kan du slappna av. Hjälpte mig iaf när den oron dök upp. :S
Postat av: Johanna
Hahaha! It's like being inside my own head!
Trackback
